Jag ska bli fit! F-I-T! Fett fit ska jag bli. Jag och Sandy har gjort världens seriösaste träna-och-må-bra program, så nu ska våra kroppar bli sjukt snygga inför beach2011! Att jag kanske inte har samma genetiska förutsättningar som Sandy har för att lyckas få en perfekt kropp (det krävs en midja för detta) är en heeelt annan sak. Fatta känslan när man kan se sina egna magmuskler! Helt underbart.

Så nu blir det inga sötsaker och nybörjarträning fem veckor framåt, bara för att komma igång. Sedan bör snön vara på väg bort, så då är det ut på spåret som gäller! Och självklart den obligatoriska styrketräningen.

JAG ÄR SÅ PEPPPPPPP!!!!!

Jag kom på en förfärlig sak. För 18 dagar sedan blev det 2011. Med ett nytt år medföljer för oss "bloggare" automatiskt den obligatoriska "sammanfattningen över 2010".
JAG HAR INTE SAMMANFATTAT 2010!
Såeeh, jag tänkte att jag gör det nu då.

2010, a.k.a. bergochfuckingdalbanan

Jag skulle vilja säga att året började med ett visst mått av förvirring. Jag var nyss bliven med pojkvän, vilket var omtumlande. Min första pojkvän och jag visst inte riktigt hur man ska hantera en sådan.
Förutom den smått ostrukturerade tillvaron så fick jag dras med en trötthet som inte var nådig och ett berg med skoluppgifter som aldrig gjordes. Ångest och ledsamhet var ofta inslag i min vardag. Bredvid detta var jag otroligt glad och väldigt kär. En bergochdalbana, som sagt.

Jag fightades med mina viktproblem, men utan resultat. Flurrade lite på om det var min förbränning det var fel på, men glömde tanken ganska snabbt.

Våren kom sakta men säkert, efter en rekordvinter. Trots att det blev varmare kunde jag inte sluta frysa, blåa läppar och mörkblåa fötter och händer var absolut inte ovanligt. Så jag pallrade mig iväg till doktorn.

Efter en herrans massa resor fram och tillbaka till vårdcentralen för provtagningar, konstaterades det att jag hade hypotyreos, vardagligt kallat struma. Struman var långt framskriden och mina värden var otroligt låga. För att undvika att hjärtat skulle ta stryk ökades min medicinering långsamt, gradvis.

Ju längre våren framskred, desto friskare och gladare kände jag mig. Jag började på allvar att planera inför flytten till Stockholm.

Till sommaren flyttade jag.

Sommaren 2010 var underbar. En tiodagarsresa till Ungern med finaste vännerna, halvårsfirande vid hemkomsten... mysig vecka på torpet med min älskade Jimmy, några veckors intensivt jobb.... Min sommar var som en sommar ska vara.

I slutet av sommaren blev det bestämt på vilken skola jag skulle börja. Jensen Gymnasium VÄSTRA.
Första skoldagen var jag nervös. Det värsta jag vet är att komma in som ny i en grupp människor som redan känner varandra, men ända känns det som att det är det jag blir tvingad till hela tiden.

Jag gillade klassen. De verkade som att jag kunde ha hittat rätt.

Sedan blev det dock mörkare. Jag kände inte längre att den välkomnande attityden som jag känt i början fanns kvar. När jag får för mig saker som det, blir tyvärr min reaktion att dra mig bort. Så det var det jag gjorde. Samtidigt som jag kände att mina vänner i Strängnäs hittat nya vänner att ty sig till, och tänkte på mig som "en gammal vän", så fixade jag inte det här med att skaffa nya vänner i Stockholm.

Hösten framskred, och jag förlorade min bästa vän för en tid.

Vintern kom, och därmed de sista veckorna i skolan, som vanligt med inlämningar av uppgifter varenda dag. Jag blev ordentligt trött på livet, med mitt nya jobb på McDonalds och skolan samtidigt. Jag fick flera ångestattacker. Doktorn konstaterade att jag var övermedicinerad, och med en del av medicinen förvann ångesten. Jag gick ned från 25 timmar i veckan till 8 timmar i veckan på jobbet.

Lovet kom som en befrielse. Invigde mitt lov genom att sova, sova sova i flera dagar. Sov bort all stress. Umgicks med vänner, med Jimmy. Julen kom. Umgicks med familjen. Firade min och Jimmys årsdag. Åkte till Strängnäs. Fick en systemkamera. Åkte hem till Stockholm. Invigde, efter många om och men, det nya året.

På det hela taget har 2010 varit ett mycket intressant år, med otroligt många höjdpunkter, men också otroligt många magplask.

Jag hoppas att 2011 ska kunna erbjuda lika många höjdpunkter, om inte fler. Men 2011 får gärna spara på magplasken. Tack.

Tack till alla er som gjorde 2010 till ett bra år!

Längtar till imorgon bitti!!1!1 <33333333

Nu har vi käkat middag! Fantastiskt gott.
Egentligen är det meningen att jag ska plugga nu, men av någon konstig anledning har jag ingen lust. Konstigt det där. ´
Jag ska i alla fall skriva en engelskauppsats, argumenterande. Om vad jag vill. Blir förmodligen om feminism eller något liknande. Ska faktiskt in på onsdag, så jag känner mig sjukt mycket i tid!

Nu ska jag fortsätta "skriva min uppsats".

En sak jag skulle vilja förändra med bloggen, är typsnittet. Jag vill ha ett lite mer snyggt snitt, samt större. Sedan skulle jag vilja att inläggsdelen ska bli bredare, för att kunna lägga upp bilder i större format.

Sedan måste jag ju faktiskt göra någonting åt headern. Har tänkt fixa den när jag får tillgång till PH, men detta verkar ju aldrig hända. Min kära boyfriend skulle ju ladda ned det, men om vi fortsätter fightas så får man ju fråga när det blir...

Någonting annat jag borde förändra med bloggen?

Hörde visst inte av mig igår. Hoppsan sa. Men då hör jag av mig idag istället, och det är ju nästan lika bra.
Idag ska jag träffa på Fisen (Aka Lovisa) och fönstershoppa samt fika lite. Ska bli mysigt! Inte ofta stallarholmsbor tar sig till min del av Sverige inte.

Men hörrni, jag hör av mig senare! Haha.


Mamma fick vara med.

Hemma från jobbet!
En kul grej hände mig nyss på vägen hem från jobbet. En snubbe som jag satt mitt emot började helt random att snacka med mig. Efter typ tio minuter kom det fram att han var någon slags chef på ett telemarketingföretag, och ville att jag skulle börja jobba där också.

Efter ytterligare fem minuter fick han mitt nummer, som han skulle ge till en kollega, så kunde hon ringa och informera mig ytterligare, samt kalla mig till en jobbintervju.

Det var först en stund efter att jag stigit av tunnelbanan som jag insåg att jag nog trots allt inte har någon lust att sluta på McDonalds.... Faktiskt....