Jag har inte berättat!
På lovet begav jag mig till Uppsala med min kära väninna Bim. Vi visste inte riktigt vad vi skulle till Uppsala att göra, men dit skulle vi i alla fall. Vi bokade vandrarhem, tog reda på lämpliga tåg och drog.

Jag har under ungefär ett halvår-ett år haft kontakt med en kusin av tre som jag aldrig träffat. De är barn till min farbror, som jag heller aldrig träffat, på grund av att min pappa bröt kontakten med honom för en väldans massa år sedan. Min farbror är inte så snäll.

I alla fall, jag upplyste Elizabeth, kusinen jag haft kontakt med, om att jag och en kompis skulle komma förbi en sväng, och att det vore hur kul som helst att träffas.
Så blev det.

Tisdag kväll 2/11, några minuter över sju träffade jag Liza för första gången.

Det var väldigt stort för mig. Det kändes som att jag på något sätt hittade en bit av mig själv som jag sedan länge vetat saknades. Nu finns det en helt ny bit av min släkt som måste utforskas.

Kvällen var enbart positiv. Jag och Liza hade otroligt mycket att prata om, två liv som skulle tas igen på fem timmar.

Bim tyckte förhoppningsvis inte att det var alltför jobbigt att sitta med och lyssna, hon sa att hon hade haft det trevligt i alla fall.

Efter det gick vi ut lite, och hade roligt. Vid fem deckade vi i sovsalen.

Har ännu en kusin som bor i Uppsala, men han hann vi inte träffa. Synd, det var ett tag sedan nu.

Men det var otroligt roligt att åka till Uppsala, och jag gillar själva staden skarpt också! Dit ska jag tillbaka :)