Det här blogginlägget tänker jag ägna åt Gud (Annica)

Det är såhär att för cirkus lite mer än ett år sen så började jag på det så kallade Thomas gymnasiet. Kände mig rädd, liten, osynlig, obetydlig, svag, vek, ja allt det där ni vet.

MEN


Vad tror ni händer? Jo, in i klassrummet kommer en änglalik varelse. Jag har nog aldrig sett något så vackert förut. Det gjorde liksom ont i mina ögon. Jag kände att nu är mitt liv komplett, mer än såhär behöver jag inte. Jag bara MÅSTE (!!!!!!!!!!!!!!!!!) lära känna den här bedårande skapelsen, tänkte jag för mig själv. Jag gav inte upp. Jag kysste hennes fötter om och om igen (Har nog aldrig smakat bättre fötter faktiskt, och jag brukar ju suga på Jimmys lite då och då.) Jag städade åt henne, jag tog ner månen åt henne, jag torkade henne i rumpan när hon hade bajsat, jag tuggade maten åt henne, jag gjorde alla hennes läxor och prov. EVERYTHING.

Och vet ni? Det lönade sig. Nu är jag vän med den mest underbaraste människan på hela jorden och jag är lyckligare än någonsin. Jag älskar henne mer än ord kan beskriva. Utan henne är jag ingenting. Hon är mitt liv, hon är min luft i mina lungor. Hon är min drog.

Ja, jag tillochmed älskar henne lite mer än vad jag älskar Jimmy. Och Johnny Depp. Och Simon and Garfunkel.

Allt för mig, nu ska jag borsta Annicas tänder. Åh jag längtar!!!!!!!